Angelica är en av grundarna till organisationen Mellanförskapet. En organisation vars huvudmål är att fungera som forum för identitetsfrågor. Angelica, 32, är själv malaysisk kines-svensk och född i Sollentuna i Stockholm. Hennes föräldrar separerade när hon var barn. Det resulterade i att hon växte upp i en helsvensk familj bestående av mamma, styvpappa och deras barn.

– För mig var allt svart eller vitt under min uppväxt. När jag blev 25 började jag skriva på allvar och då insåg jag att jag var väldigt frusterad och förbannad. Mina berättelser handlade om karaktärer som brottades med identitetsproblem och som egentligen var baserade på mig själv.

Stämplad att vara på ett visst sätt

Under hela uppväxten hade hon haft ett komplicerat förhållande till sin bakgrund. Hon ville inte ha "stämpeln" som hon kallar det.
– Både i min svenska familj och allmänt på stan bland polarna såg man kineser på ett visst sätt. Svensken har en viss syn på kineser och den hade jag stämplad på mig. Jag ville jag inte vara så! Jag ville vara nåt annat!

Efter en avslutad skrivarkurs åkte Angelica tillbaka till Malaysia för första gången på 15 år. Resan gjorde förhållandet till hennes pappa mycket bättre. De hade annars bara träffast då och då under uppväxten. Angelica berättar om känslorna inför resan:
– Det var ganska nervöst eftersom jag visste att det var min viktigaste resa någonsin. Jag hade en del jobbiga minnen därifrån och jag ville se allt igen, med vuxna ögon. Från början passade jag inte in, det verkade som om jag var en meter längre än alla andra. Jag kände mig också ofta utelämnad eftersom jag inte pratar kantoneiska. Mer svensk än då har jag nog aldrig känt mig! Men jag blev också en hel ”halv” på den resan, efter att jag hälsade på min farfars grav. Det var som om något förändrades då, inuti.

Vill ge unga möjlighet att diskutera

Numera åker hon "hem" en gång om året för att umgås med den kinesiska släkten.
– Det har varit jätte spännande att få lära känna min kinesiska släkt, särskilt mina kusiner, även om det innebar många kulturkrockar. Det har varit en väldigt långt resa!

Anledningen till att Angelica i dag har valt att jobba med Mellanförskapet kommer ur den brist på hjälp hon kände fanns när hon var yngre. Hon menar att hennes familj inte såg att hon behövde hjälp. De gjorde inte särskilt mycket för att prata om faktumet att hon såg annorlunda ut.
– Min familj tänkte inte så långt. För mig är det en stor sorg. Jag tror att det är jätteviktigt att prata om det. Det måste finnas förståelse. Min familj såg mig som en av dem, vilket jag var, men blandbarn måste få tillgång till det där andra också.

Uppdaterar bilden av en svensk

Angelica anser att Mellanförskapet har gett henne den möjligheten. Hon tycker att hon har hittat en trygghet och gemenskap. Att lära känna folk med liknande bakgrund har hjälpt henne att få bättre självförtroende samtidigt som hon har kunnat vädra sina problem och tankar. Bland ”mellanos” har hon återfunnit något som hon inte visste att hon ville ha, men ändå längtat efter.

Hon ser fram emot att fler röster hörs genom Mellanförskapet. På så vis uppdateras bilden av en svensk.
– Vi är alla svenskar på vårt sätt. Det borde inte finnas Vi och Dom-tänkande! Sverige ser inte längre ut som ni tror att det gör! Jag hoppas Mellanförskapet kan krossa stereotyper och updatera bilden av en svensk.

Text & Foto: Tomas Garate