Hon är 24 år och har jobbat ideellt i åtta år för att gymnasietjejer i och runt Stockholm ska stärka sin självkänsla och må bättre. Just nu utbildar hon en grupp tjejer i Tensta.

Organisationen som Fanny Sarenbrant jobbar i kallas United Sisters och finns på Fryshuset. Dit kom hon efter att ha hittat en lapp på skolans anslagstavla när hon började gymnasiet.

– De sökte nattvandrare, och jag tänkte direkt att det skulle vara min grej. Under hela skoltiden var jag den där du vet som oroar sig hela tiden. När alla började festa, tänkte jag mest på hur alla skulle ta sig hem, och att de inte skulle dricka för mycket och så…
Hon skrattar. Och konstaterar att hon själv inte haft några större problem under uppväxten. Däremot har hon varit omgiven av kompisar som haft det. Hon har hela tiden känt att hon vill hjälpa på något sätt.

Blev nattvandrare

Som nattvandrare fick hon det. Efter en tre månader lång utbildning var hon ute i stort sett varje helg och pratade med ungdomar som hängde på stan.
– Tanken är att vi ska vara en extra trygghet och det händer att vi följer tjejer hem.

Åren gick och till slut började Fanny känna sig för gammal för att vara ute på gatan. Hela poängen med verksamheten är att nattvandrarna ska vara lika gamla som dem de möter på stan. Så istället började hon utbilda tjejer som kan ta över.

– Det vi gör är att vi vill få de här tjejerna att bli intresserade av sig själva. Tjejer har ofta lätt för att anpassa sig. Och eftersom det betyder att de slipper bråka, så gör de också det. Men vi hjälper dem att bli starkare som individer så att de vågar stå upp för sig själva.
Hon pratar om självkänslan. Den där känslan av att jag är okej och har rätt att finnas till oavsett vad jag gör eller hur jag ser ut.

– Självkänslan är som en muskel, den måste man träna livet ut. I United Sisters gör vi det på ett lekfullt sätt. Målet är att de ska kasta sig in i en lek och sedan plötsligt komma på: OJ! Jag lärde mig något. För att kunskapen ska fastna måste känslorna vara med. Det går inte att ställa sig och föreläsa för ungdomar, då somnar halva gruppen.

Jobbar utan lön  

Allt arbete Fanny gör för United Sisters är ideellt, hon får alltså inget betalt i pengar. Men belöningen är att se tjejerna bli trygga i sig själva, säger hon. När hon ser att de som brukar hävda sig hela tiden inte behöver det längre. Och när de som inte sa ett ljud i början plötsligt börjar ta plats. Hon får faktiskt tårar i ögonen när hon berättar om de ögonblicken.

– Jag blir rörd ibland när jag sitter och tittar på tjejerna och hur mycket energi de har när de tror på sig själva. De tycker säkert att jag är löjlig. Men jag tycker att det är så kul att se dem utvecklas, säger Fanny.

United Sisters har stärkt henne själv också och hon har funderat mycket på hur hon ska kunna fortsätta på det här spåret i sitt yrkesliv. Nu har hon kommit på det.

– Jag ska bli polis, och jobba på ungdomsroteln. När jag var ute och nattvandrade gick jag med dem ibland. Jag har sett dem arbeta och de gör så mycket nytta. Så dit ska jag. Men först ska jag skaffa mig lite mer livserfarenhet. Det är bra att ha när man jobbar som polis.

Text: Mia Berg